Jag vill bli medlem i Galleri Axels konstförening
Prenumerera på Galleri Axels nyhetsbrev
Din e-post här
Skicka
Artikelinformation
Publicerad av:
Bea Tigerhielm
Publicerad: 2013-04-01
Ändrad: 2015-08-08

Utställningar

av Ewa Mari Johansson
2018-10-17 - 2018-11-03

 

Kuba är ett sargat minne över storslagna drömmar. Ett monument över en tid som flytt. Ett levande fossil. Men kubanerna är inga fossil, de lever här och nu. I en tid av gränslöst tålamod. Tålamod behövs när man väntar. Och på Kuba är väntan ett så vanligt tillstånd att man lätt glömmer bort vad man väntar på.

Men väntans stillastående kan också vara ett sken. För där, mitt i stillaståendet, finns en inte alltid märkbar rörelse som kubanerna kallar ”resolver”. ”Resolver” betyder lösa ett problem - av vilket slag som helst. ”Resolver” är det vanligaste verbet i kubanernas vokabulär. Men ”resolver” är inte bara en individuell handling, det är en osynlig social väv, ett komplext nätverk av sociala relationer. Officiellt finns inte denna sociala väv, men det är den som till stor del bär upp det kubanska samhället. Utan den skulle samhället stanna och ensamheten bli dödligt allvar. Men väven finns. Både för att lösa problem och ge gemenskap. Det var också tack vare den som Fidel Castros död togs emot så överraskande stillsamt. Livet är inte längre beroende av revolutionens historiska ledare. Kuba har nästan omärkligt blivit ett land där livet följer andra lagar än de som revolutionen föreskriver, lagar som inte har med juridik att göra, utan med överlevnad. Det är en förändring i många faser. Men som på senare tid tack vare nya möjligheter att resa fått en ny impuls som knutit samman den sociala väven med omvärlden och av bara farten förlöst en våg av kreativitet; allt från hemmabyggen av tre-hjuliga cykeltaxis med delar som egentligen inte finns, över en informell importindustri som är nästan lika stor som den formella, till system för tillgång till internet – utan att behöva vara uppkopplad. 

Förmågan att ”resolver” överraskar ständigt. Och det är just ur hoppet att det ska ske som tålamodet föds, mitt i väntans synbara stillastående.

Kanske uppstår där till och med sätt att bromsa förfallet och förvandla Havanna till den Karibiens pärla som Kubas huvudstad borde vara.   

 

- Lars Palmgren, 2018